Valparnas första vecka
Nu återvänder min dotter Erika till Universitetet och jag ska lära mig att att ansvara för detta nya sättet att sköta hemsidan.
Gulp.... blir lite spännande. Så nu blir det mina ord, Anna som kommer att synas.Tack Erika för allt jobb du lagt ner att ordna till hemsidan.
De växer väldigt bra. Alla valpar har ökat bra i vikt och ingen minskade första dygnet. Märks att det är kull nummer 2 för Alva. De har redan väldigt tydliga personligheter och jag ska vara helt ärlig; vi ska själva behålla en tik och det kommer att bli supersvårt att välja, för de har alla egenskaper som tilltalar, lika fullt är de otroligt olika. Den största glädjen var att Ricos familj fick vara med på förlossningen. Ja, den känslan var helt otrolig.Kan verkligen säga att det om något var en sådan rikedom, vi fick som en enda stor familj sitta och ta emot valparna till världen. När man är hanägare så missar man ju den biten.
Sen att ha fem tikar förtingade och ha erfarenhet från första kullen att det blev endast två tikar, det gjorde att jag bokstavligen grät när första valpen var en tik och andra och tredje... sen kom en kille, vilket också var förtingat en. Sen på det... två tikar till... och som bonus två hanar på det.
Nu har jag fått vara med på två kullar, där alla valpar levt och hittills verkar alla må väldigt bra! 15 valpar som nu kommer att gå vidare i denna värld som nog alla tikägare säger; den finaste vita älghund man kan tänka sig. Men....Alva...ler... hon är nånting utöver det vanliga när det gäller trygghet!
Så tre hanar finns till SALU! Nästan alla hade söndagkväll V.1 dubblat sin födelsevikt och vi började jämföra första kullens viktutveckling och dessa håller en något högre viktökning/dag. Insåg att de dubblar sin födelsevikt sex gånger på de tre första veckorna då de endast diar.
Dyrast är att hålla Alva med tillräcklig näring så hon har möjlk, men än fungerar det otroligt bra! Denna gången har hon dessutom nu haft en "bodyguard" i form av min dotters blandrashund som är otroligt mån om "flocken". Idag besökte dessutom en av mina allra käraste vänner med sin tik som anser att jag är och förblir nummer 1 i hennes rang...ler...hon hoppade direkt ner i lådan och ville hjälpa till. En liten sheltie och 8 vita valpar. En härlig syn och Alva tyckte hjälpen var helt okej. Vi upptäckte även igår söndag att de håller på att börja reagera på ljuset från kamera blixten, vilket tyder på att de börjat öppna så smått i ögonlocken. Lille Bonus, hanen som kom sist, han vaggar fram på alla fyra, vilket också är förvånande. Läste i en hundbok att de allra flesta har en parning och ser det som ett spännande äventyr, men när man genomgått två, får smak på själva avelns betydelse och efter det går in för det med ljus och lykta. Ja, jag inser ju att eftersom vi ska välja en tik till oss själva, så kommer jag att välja efter de egenskaper som både kan innebära fina jaktmeriter, men också den som ska passa in för avel till nästa kull om cirka 3 år. Så visst; får vi bara ha någorlunda hälsa och som även denna gång, gott om människor som hjälper och ställer upp på det mest fantastiskasätt för att det ska fungera.
Känner mig än mer trygg för denna kulls uppväxt de få, underbara, ack så tidskrävande och utröttande veckor. Jag vet vad som väntar, vilka insikter vi fick första kullen som ej behöver upprepas men som vi skrattar åt idag.
Så spännande varje dag med denna resa. Jag kanske inte kommer vara lika duktig att uppdatera galleriet, men varje vecka kommer att finnas med.
I det här vidoeklippet ligger de och sover. Drömmer de om att de springer efter älgar tro?
Alva med sina små nyfödda bebisar
Upptäckte att började mörkna kring nosen när de var cirka 3 dygn gamla.
Valparna kors och tvärs runt mamma Alva. Hon tycker det är varmt att ligga i lådan. Så nu, sista dagarna har hon gått dit, matat dem, slickat dem och sen gått därifrån eftersom det blir så varmt.
Syskonkärlek <3
Upp och ner! Vet inte vem detta är men det är ofta gul tik, med arbetsnamn Stjärna, som ligger på det här sättet.
/anna e