Valparna vecka 7-8

Valparna vecka 7-8

Första dagen som ensam "matte" och hur tur kan man ha? Solen skiner och jag har kunnat vara ute med dem och busa. När de sov smög jag in och torkade lite golv.

 

Det närmar sig med slutet av bokningar. Eventuellt att det kommer ett par från Lycksele imorgonoch väljer ut sin hane. Så då var vi bara nere på 2 kvar. Vi har tagit en massa kort idag/ikväll och valt ut några.

 

Tiken både fostrar och diar lite samtidigt. Nu gillar hon verkligen att fostra dem, för det blir jättefort tomt i tissarna och då är de mer intresserad av att verkligen vara med mamma. Från vänster; Sture, Storme, Sussi och Salva (?) mot väggen. Alltså inte lätt, de är så olika men ändå så lika. Jag måste ha dem alla bredvid mig för att vara helt säker.

 

 

 

Storme funderar på om han är nog trött för att gå och sova?!

 

 

 

 

 

 

 

 

Sussi försöker på alla sätt hoppa upp i knä, men än går det inte riktigt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sture sitter och myser i Kurts famn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sarek har en stund i Christinas famn, biter i hennes nya skoltröja...hm...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sussi som gärna vill överta Snuffes plats i min famn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Söta Sture hos sin älskling och vice versa!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tror även detta är Sture?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Salva i främre kant och Sarek den bakre myser hos Erika.

 

 

 

 

 

 

Hm... imorse kom jag på dessa 2, Sture och Salva gnaga på dörrstoppen och damsugaruttaget på golvet.

 

 

 

 

 

Det är MYCKET bus och vi

skojade om det i kväll att när de började låta och ge ifrån sig ljud som liknade skall, så var det så gulligt. Nu när alla 7 st sätter igång och leker och skäller så vill man ta på sig hörselkåporna! Snuffe i fronten.

 

 

Salva och Sacke ligger och gnager på ben. Tror det är Sarek som ligger i bakgrunden och gör detsamma.

 

 

 

 

 

 

Salva och storme lekte vilt mellan stolarna.

 

 

 

 

 

 

 

Dax att blunda för känsliga tittare. För tiken Alva är mycket mån om att hennes valpar ska få mat och lära sig jaga så hon gör det och lägger upp och visar hur det ska gå till.

 

 

Dessa fem möss hade hon radat upp så fint på eftermiddagen åt dem när de låg ute och sov. Varje dag hela sommaren har hon fångat dessa möss. Mängder...

 

 

 

Från vänster; Sussi, Sacke och i gulbeige Sture.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, vem kan detta vara? Sussi! Vem annars?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det slut på "husfriden" nattetid, för nu tar de sig ur valplådan... Så nu får de härja fritt i gästrummet, hallen och köket! Blir intressant att se hur mycket vi hittar där på morgonen och om de håller sig lugnare?

Så kom då dagen, besiktning av alla valparna! Vi byggde för i bilen med kompostgaller så inga valpar skulle kunna ta sig fram. Tiken följde med, men satt i baksätet med mig.

 

Hos veterinären fick vi ta in dem en och en, för att ha koll så att inga papper blev fel. Jag hade redan gjort i ordning mapparna de var i ordning.

 

Han var imponerad över att alla valpar var så framåt och sociala. Vi har ju inget att jämnföra med, men han sa att det brukar vara en eller två i en kull som är framåt, de övriga brukar vara underdånig och rädda när de kommer in i hans miljö! Men ingen av dem var det!

 

Kanske blir ett problem för de som hämtar valparna, för de är

nästan för trygga, så på våran gård "finns inga faror" eller "gränser". Annars brukar de ju inte fara så långt ifrån utan hålla sig nära en när de är lösa, men inte dessa... nej, nej...

 

Jag fick en känsla av vemod på vägen... imorgon åker första valpen... Hela tiden känt glädjen över alla som får hämta hem sina familjemedlemmar, men det kom en sting av sorg... för hur det än är, så är detta den första kullen. Många timmar, hjärta och omsorg investerad. De har en STOR plats i mitt hjärta!!!

 

Men ack så mycket lycka! Tiken har fått vara frisk. Valparna föddes, alla överlevde. Alla valpar friska! Det är bara en stor tacksamhet över att fått uppleva allt detta!

 

Många besök, jättetrevligt! Och otroligt viktiga för deras sociala utveckling. Livet är så mycket mer givande när man fysiskt får umgås!

 

Vi vägde alla valparna igår. Tyngst var Storme på 6 kg. Salva och Sture delade andra plats på 5,4 kg och därefter var Sacke, Sarek och Snuffe på exakt 5,2 kg. Lilla Sussi, ja hon är ju lilla Sussi 4,6 kg. Men jag är helt övertygad om att hon kommer att hinna ikapp när hon kommer i en annan miljö och kan ha mat framme hela tiden. För hon är så full av energi och äter inte speciellt mycket åt gången.

 

Sacke och Sture är ännu inte bokade, men jag känner mig ganska lugn. Är man intresserad och ser dem, så är det inte svårt att bli förälskad!

 

Mina älsklingar

Mamma Alva leker och fostrar på samma gång. Rent ut kul och se dem tillsammans. För Sussi är en tuffing och fast mamma läxar upp henne ordentligt, så ger hon minsann inte upp för det...

Sture längst fram, Storme, Sussi och på sidan Salva.

 

En underbar upplevelse att få vara med om. Jag hoppas att jag trots att barnaskaran minskar, att vi orkar med och det går bra att ha en till kull om 2-3 år! För jag skulle verkligen inte vilja ha denna upplevelse ogjord.

 

Jobb! Ja! Men tack vare min underbara familj, så har vi delat på arbetsbördan och delat upp ansvaret så ingen har behövt ha "allt" ansvar, så har det gått!

 

Måste säga att min undebara man nog trots allt haft största ansvaret, för han har stigit upp tidigt på morgonen och haft ut dem. Något som jag aldrig skulle orka med! Sen har ju vädrets makter också varit med oss. Visst det har varit regndagar, men framförallt sol så vi kunnat ha dem ute mycket, vilket naturligtvis underlättat! Nu ser jag med glädje fram emot att få följa deras uppväxt, förhoppningsvis utställningar och jaktprover! Mest av allt ska de som köper dessa sötnosar trivas med dem som familjemedlemmar! Det är viktigast!

 

Haha... ni skulle höra nu... hörselkåpor på, tror inte decibelnivån är godkänd... fniss... 7 valpar med ståndskall!!! De är för rara....Förhoppningsvis blir de tyst snart och sover en stund!

 

 

Hem

*Mina älsklingar!

 

 

En underbar upplevelse att få vara med om. Jag hoppas att jag trots att

barnaskaran minskar,  att vi orkar med och det går bra att ha en till kull

om 2-3 år! För jag skulle verkligen inte vilja ha denna upplevelse ogjord.

 

Jobb! Ja! Men tack vare min underbara familj, så har vi delat på arbetsbördan

och delat upp ansvaret så ingen har behövt ha "allt" ansvar, så har det gått!

 

Måste säga att min undebara man nog trots allt haft största ansvaret, för han

har stigit upp tidigt på morgonen och haft ut dem. Något som jag aldrig skulle

orka med!  Sen har ju vädrets makter också varit med oss. Visst det har varit regndagar, men framförallt sol så vi kunnat ha dem ute mycket, vilket naturligtvis underlättat! Nu ser jag med glädje fram emot att få följa deras uppväxt, förhoppningsvis utställningar och jaktprover!

 

Men mest av allt, att de som köper dessa, ska trivas med dem som

familjemedlemmar! Det är allra viktigast!

 

Haha... ni skulle höra nu... hörselkåpor på, tror inte decibelnivån är godkänd... fniss...

7 valpar med ståndskall!!!

De är för rara....

Förhoppningsvis blir de tyst snart och sover en stund!