Rapport från dag 20
Oj vad tiden går fort denna gången. Rasande tempo, känns det som.
Kanske för att man denna gången har ett hum om vad som väntar?!
Att få ihop livet är inte det enklaste och speciellt när man inte är helt frisk! Att vara objektiv och helt saklig, det går inte ihop med min personlighet, så därför blir det att dela vissa saker för att få alla att förstå att det inte är helt enkelt livet, men det vet ju de flesta! Som sjukpensionär och extremt sjukare än vad jag vill medge, så är en kur kortison det enda som gör att jag just nu håller ihop. Kortison som dopar en för tillfället men som inte är bra i längden för min genetiska sjukdom.
Likafullt så är det just min älskade tik Alva som är det största sällskapet jag har och jag är helt fast för tanken på att denna gång, verkligen få första tjing på att faktiskt välja en tik. Först av alla 5 st!!!!! Inget lätt val!
Jag tänker otroligt nog; Avel först och främst! Ja, jag är helt såld på tanken att på 3 år har Bettys första kull! Självklart vet jag inte ens om jag KAN ha valpar om 3 år? Kanske helt rullatorbunden, eller ve och fasa ; rullstolsburen! Dock måste jag ha tilltro till att jag ska få uppleva en kull med Betty också! Självklart har ingen av oss någon garanti för morgondagen, så därför lever jag i nuet och tar livet som det kommer.
Förra söndagen var jag tvungen att lämna hemmet och vara borta i några dar. Tack och lov för innerligt goda vänner som ställde upp och hjälpte till med kullen. Stort tack..Kan aldrig tilltäckligt tacka för all hjälp som jag fick. Ni är för evigt inristade i mit hjärta.
Självklart blev det första jag gjorde när jag kom hem var att väga dem och såg att det tappat i vikt i jämförelse med kull nr 1 tidsmässigt. Insåg att Alva inte längre orkar ge dem tillräckligt med mat! Så det blev introduktion av först välling, därefter endast en miniköttbulle med vällingpulver o avmaskningen o nu välling med köttfärs, tre dar tidigare än första kullen. En del äter det med god aptit medan någon enstaka tycker köttfärsen är rent ut sagt äcklig. Men med tålamod, se till att det håller rätt temperatur hela tiden, så går det mesta. Märks även på Alva att hon mår bättre av mattillskottet valparna nu får. Hon diar i samma utsträckning som tidigare, men de är mindre krävande och plågar inte ut mjölken med tassarna på samma sätt.
Tassarna ja! Ja, alla valparnas klor ska klippas! Redan hunnit med det 2 vänder. Än är det rätt så enkelt om man gör det när de nyätit och sover stenhårt. Men frågan är nästa gång? Hinner faktiskt ingenting annat än sköta valparna. Inte ens skriva här, för när jag stannar av så är jag så trött att jag somnar direkt.
Detta med maten är ett kapitel helt för sig själv. Det är inte till för den kräsne och petantiske. För det slabbas rejält! Några kliver rakt in och åker kana...ler... medan några får man hålla maten på fingrarna för att de ska ens intressera sig. Men tiken sitter tålmodigt på sidan om och inväntar att de ska ha ätit färdigt och hon får gå dit och städa resterna.
Valparna har totalt egna karaktärer. Alltid lika fascinerande att se och att det märks redan efter ett par dygn. Om några dar ska jag ge min syn på saken. Dock vill jag vara helt säker först på VEM som är Betty även om jag nog vetat det ett bra tag. Det har varit tre av tikarna som tillalat mig av helt olika saker. Dock så närmar det sig rätt så snabbt nu ett beslut. Vem det är, måste jag hålla tills jag är fullständigt säker. För när jag ger min syn på dem alla så kan det självklart påverka er som ska välja hur ni kommer att se på dem. Det jag litar på är att man ska välja med hjärtat när man väl är här och inte så mycket efter mina åsikter, för det är bara hur jag uppfattar dem. Säger inget om hur de passar i hop med er som ska köpa dem.
Måste också nämna alla underbara ungdomar i byn som kommer och hjälper till med att ge mängder med kärlek till dessa valpar VARJE dag! Ni som äger en valp från kull 1 har även ni dem att tacka att de fick så mycket social träning och blev fina sociala hundar. För hur det än är, så är just det så enormt viktigt!
Ja, detta tog mig cirka 3 timmar att få ihop. Somnat, tillsyn, somnat, och så vidare... Ler... men så blir man fast i valplådan också. De är helt bedårande.
Kram anna e