Valparna vecka 2-4

Valparna vecka 2-4

 

Lite bakslag angående bokning av valpar. En som var väldigt angelägen ringde och avbokade då dennes arbetsschema förändrats och det blev omöjligt att ta hand om en valp. Så nu har vi åter 2 tikar och 4 hanar till salu! En hane ska ju flytta hem till "pappa" Acke.

 

Sarek (på bilden) var först ut och öppnade ögonen igår, 12 dygn gammal. Han väger nu 1200gr och är störst av dem alla, trots att han alltid fått sämsta "matbiljetten". Han väger cirka 1 hg mer.

 

I övrigt är det väldigt jämnstora, skiljer endast 20 gr tror jag mellan de andra 6st. Några har börja vingla fram medan någon ännu masar... Men de håller på bli mer och mer söta. Framförallt nu när ögonen kommer fram.

 

 

 

Blir ju en del "timmar" hos och med dem... fniss... antar jag förstår känslan av att få barnbarn...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---------------------------------------------------

 

Vi har äntligen fått "låna" vår förlängda familjs underbara tik. De far ju aldrig längre bort än att de alltid tar henne med sig! Så nu när de skulle på Gothia Cup i sommar så tvingade vi dem att lämna henne här, även om Alva skulle ha valpar. Men jag säger bara; de är bästa polare... Tiken tror sig nu om att vara ifrån valparna ett par timmar och söndagen bjöd på riktigt sommarväder och hon lade sig i skuggan.

 

Meja som vår lånetik heter kom och satte sig bredvid och vi

sa hon skulle lägga sig bredvid Alva. De blev ju så söta bredvid varandra att jag "tvingade" dem att ligga kvar medan en av döttrarna skyndade sig efter kameran. Men sen låg de där och sov tillsammans 30-40 minuter och hade det så skönt! En riktig mysbild!

----------------------------------------------------

 

Presentationen

Till det trevliga så har ju de gosiga små valparna öppnat sina ögon och börjat vagga runt! Busar och biter varandra, tur de är tandlösa än så länge. Sen lär det höras! De är sååå gosiga och söt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer en liten presentation av dem;

 

 

Sarek. Den största valpen. Var störst när han föddes, blivit hänvisad "b-biljetten" när det gäller matplatsen och ändå ökar mest och är fortfarande tyngst. Lugn, trygg, gnäller aldrig. Men tar för sig, en tyst, naturlig ledare!

 

 

Som en "far" i kullen... De andra kommer gärna och lägger sig mot honom, eller på honom för den delen

 

Sacke. En riktig älgjägare månde?! Skäller och morrar konstant när han sover... låter riktigt kul, men hans gälla röst! Väldigt sällskaplig! Från

början gick han och lade sig för sig själv, precis som hans far Acke hade gjort. Så därför fick han namnet efter sin pappa!

 

 

Sture. Den lugna coola, som är en väldigt behaglig gosse.

Han får också som han vill vid "matbordet" men annars

väldig lugn. Gör inte mycket väsen av sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Snuffe. Den ulliga,gulliga. Han

har en helt annan päls än de andra. En sån valp man bara vill borra in sig i... Han ser stor ut, men väger inte mer än de andra grabbarna (Sarek är en klass för sig). Varför just han blev Snuffe, var att när han föddes, kom 2 valpar med 5 minuters mellan rum han var nummer 5, så fick jag ta hinnorna, för Alva hann helt enkelt inte med och jag torkade honom halvtorr och lade honom till bröstet och han gapade och sen satt han "fast" där de 2 första dygnen. Eftersom Alva knappt trodde sig att lämna dem. Vi fick tvinga ut henne. Men åt han inte, så höll han spenan i munnen som tutte...

 

Storme. "Mannen" som vet vad han vill och talar alltid om det också. Otroligt bestämd och var det redan när han kom ut. Slåss för sin plats. Gnäller direkt när nånting inte är som han vill! Tar för sig och låter andra vet det också. Namnet ganska givet.

 

 

 

 

 

Sussi. Den yngsta av dem alla. Också den lättaste. Men de skiljer alltid bara några gram till de andra. Men hon får alltid "bästa" matplatsen. Min allra första hund som barn hette Sussi och var en helt underbar blandrasspets. Gyllengul som en golden retriever i pälsen.

Namnet Sussi var grunden till att alla valpar fick namn som börjar på bokstaven S.

 

 

 

Salva. Vägde 5 gram mer än Sussi när hon föddes, men väger nu mer än de fyra grabbarna. Skiljer dock kanske 20 gram dem emellan och växlar lite dag från dag. Men en väldigt medveten och ivrig dam. "Killarna" har ingen chans förutom Storme och Sarek om det gäller att "byta" tisse. Hon kan brotta ner dem i ett huj. Fick namnet efter sin mor just för att Alva hade bara en syster och Alva var den större valpen.

 

 

 

 

Busar-tag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Syskonkärlek

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag, goandes med några söt"korvar" i en

renbäddad hundlåda.

Vi har bara ett ihopvikt täcke, eller rättare sagt 2 syckent.

Ett som alltid är i tvätten och sen byts de.

 

 

---------------------------

 

Detta har hittills varit den mest fantastiska, varma sommar

utan insekter vi haft på många år. Även om det kommer regnskurar så är temperaturen över 20 grader. Idag har det varit en sådan, växlande dag... men det hindrade inte från att göra det vi planterat; vi tog ut valparna för första gången.

De var så söta.

Det är något magiskt... Vi har gjort en ganska stor hage av

kompostgaller, men lika väl skulle de sitta och sukta och längta ut till andra sidan. Även Alva tyckte vi hade det så mysigt med valparna så hon var tvungen att vara med och det blev naturligtvis en amningsstund först.

 

 

Alva håller inte på tycka det är så roligt att ge dem di längre...vilket jag har full förståelse för... För de håller på ha rejäla gaddar och en spenan var alldeles sårig idag.

Så jag plockade snabbt fram helosansalvan och smörjde in henne. Passade på att klippa hennes klor också när jag ändå var i farten...

 

Då visste jag att hon skulle glömma bort att slicka bort salvan och den hann få verka en stund. Hon är helt fantastisk när man ska klippa klorna. Jag säger bara; omkull och så lägger hon sig och jag kan själv, utan hjälp klippa hennes klor.

 

 

 

Vår gamla tik fick alltid panik när hon såg klotången,

antagligen för att vi tyckte det var jobbigt då. Men man lär sig ju hela tiden hur hundar fungerar. Förutom några få år i mitt liv så har jag alltid lev med hund. Räknar snabbt ut att hittills är det 35 år.

 

När klorna var klippta plockade jag fram låneboken om valpuppfödning och läste på igen om hur och när man ska övergå från enbart bröstmjölk till fast föda för valparna.

Insåg att det var hög tid att börja med små köttfärspotioner utspätt i ljummet vatten så det inte klistrar och fastnar i halsen.

 

Så idag fick de sitt allra första mål med köttfärs utspätt med vatten, så det inte skulle fastna i halsarna. Jag måttade upp, ställde ut 7 st små tallrikar i en ring. Rent och prydligt..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter ett tag var det inte lika rent och snygg omkring dem längre. En del fattade galoppen och gluffsade i sig allt på en gång och ville gärna gå på någon annans tallrik också. Medan andra tyckte att detta var det äckligaste de upplevt under deras dryga 3 veckor långa liv. Så vi fick handmata 3 stycken. Men så småningom gick liljeholmen upp även för dem. Alva fick komma in och hjälpa mig skura upp resterna eftersom det råkade bli samtidigt som våran middag stod på köksbordet!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen efter fick jag idén att blanda i majsvälling med köttfärsen så den blev lite sötare, som bröstmölken, då var det ingen av dem som sa nej till maten så det blev konceptet varje dag.

 

-------------------------------------

 

Erika; 17-åringen ligger och myser med Salva.