Valparna vecka 5-6
Inte lätt... Jag trodde det skulle bli enkelt för tiken att sluta ge
di men jag tror hon känner sig lite utanför nu eftersom vi "tvingar" henne att hålla sig ifrån att ge valparna di så mycket som möjligt!
De biter henne och hon har stått och gett di sista veckan.Vi försöker avvänja henne så henne spenor ska gå tillbaka och inte bliför stora så de river henne när hon återgår till jakt.
Igår lyckades vi hålla det till 3 gånger och en av gångerna "smög" hon in i valplådan och lade sig SJÄLV och gav dem. Juvrerna sprängde säkert en aning och så längtade hon nog efter närheten.
Jag minns ju själv när man skulle sluta amma sina barn. Det var inte skönt de första dagarna, men det gick ändå ganska fort! Så tiken är tillbaka på sitt normala foder, vi har börjat gå långpromenader igen, allt för att hjälpa henne. Sen får hon vara ute med dem när vi utfodrat dem när valparna inte är såå hungriga, för de jagar hennes spenor i alla fall. Filmklipp: https://www.youtube.com/watch?v=K-Dmx1CJTNI
Men valparna är riktigt duktiga: de bajsar, för det mesta ute när de ätit. Visst har det hänt det har varit nån "korv" i lådan" men ytterst lite. Desto mer tidningspapper går det och det är alltid ett täcke i tvättmaskinen eller tumlaren....För "alla" kissar inte på pappret. Dock så häftade vi byggplast i botten på valplådan när vi byggde den, så golvet har inte tagit någon skada. Väldigt smart uttänkt av min käre make.
Känns som hösten kommit direkt. Från att ha varit kvavt och varmt och haft förmånen att ha valparna ute mycket så blev det regn och kallt! Första morgonen de kom ut så var det några som riktigt huttrade av frossa. Nu går det bättre och de bryr sig inte så mycket om regnet. Men vi har dem ute när de ätit och låter dem springa och busa av sig men när de börjar stanna av, så tar vi in dem. Dels så har "svidarn" (småknotten)hittat oss när duggregnet kom. Så vi blir uppätna..
Angående utvecklingen av valparna har det hänt mycket i personligheterna! Man kan mer och mer se vem som är vad.
Sussi; ja hon är fortfarande den lilla vilda. Men ack så sociala! Antagligen för att hon fick så pass mycket mer omsorg första veckorna. Hon och Storme var ju de som verkligen talade om när nånting inte var som de ville! Sussi är den mest nyfikne och den som helst av allt vill ur valplådan. Fast hon är nättast, tror jag hon kommer att ta sig över först. Antagligen därför, för de andra är små "paltar" fniss... Tiken har då inte haft brist på råvara... Detta är med säkerhet en bild på Sussi;
Sussi. För här står hon så fort man närmar sig, redo att få uppmärksamheten. Nu är det klart att Sussi flyttar till Sikfors, som ligger mellan Piteå och Älvsbyn.
Den andra tiken;
Salva är en kraftig dam, som vet vad hon vill hon också, men har ett mycket lugnare temperament. Hon vill hellre goas och "pussas" än bita mig när man mysar med henne. Hon vill däremot inte så gärna vara med i "fajterna" utan sätter sig hellre på sidan om och ser på. Jag upplever henne väldigt lik våran tik; Alva som har sitt namn efter.Blir hon som henne så kommer de i Vilhelmina att få en helt underbar hund!
Här är en "säker" bild på henne;
Salva. Otroligt go valp som man gärna myser med just för att hon inte ska bita i allt hela tiden. Utan mer bara njuter av att bli kliad och klappad. Men sanningsenligt ska sägas; hon har sina ryck hon med och ett rejält skall.
Bland hanarna har det hänt mycket. Alla har det blivit full fart på och mest fart är det på lurvige Snuffe. Han har rejäla tassar och är bred över bringan. Lite nättare huvud, men om man ska bedömma efter tassarna så blir han en kraftig hund. Han har en fantastiskt lurvig tjock päls som kanske lurar ögat
en aning. Han har dock kommit på det där med att ta plats. En bild på Snuffe;
Snuffe. Vill ockås vara med på kort.
På andra plats när det gäller "fart-ligan" är Sture. Hej och hå... han som var sååå lugn och cool. Han är inte den som säger nej till bus. Han är dock inte lika grov i tassarna som Snuffe och Sarek men skiljer inte mycket. Dock är han den som är nättast i ansiktet. Han är liksom de andra väldigt framåt och när jag ligger i lådan och gosar med dem så är han gärna en av de första (förutom Sussi då) som är och pussar och biter mig i ansiktet och örat, tröjan och så vidare. Bild på Sture;
Sture. Kan man känna igen på sin lilla lilla "vita" fyrkant i nosen som ännu inte blivit svart. Han var bland de lättaste hanarna när vi slutade väga men nu håller han nog på att vara bland de tyngre. Han tar för sig när det serveras mat!
Storme, ja han ska till Jokkmokk, hem till "pappa" Acke. Han har också förändrats från att han var ganska gnällig som nyfödd och första veckorna till att bara vara en harmonisk busig kille. Fortfarande talar han om sin vilja men på ett helt annat sätt. Gillar också att komma och pussas. Jag är ju en som älskar att gossa med dem och det finns ju inget mysigare än att de kommer upp i ansiktet och pussar på en, då känner man deras underbara valplukt! En bild på Storme;
Storme. Han har ett speciellt nosparti. Mörkare och "rynkig".
Sacke; ja?! Han har väl samma fart som de andra. Men han är inte fartigare utan de andra har bara hunnit ikapp helt enkelt. Däremot så går han oftast undan och lägger sig för sig själv när han ska sova. Han trivs bäst då. Han och Sarek. Även när det regnade ute och de höll på bli trötta och de flesta började frysa så lade sig Sacke och Sarek bara rakt ner, kröp ihop och sov. Däremot när de kom in så frös de rejält och stora dottern, som är en pärla när det gäller att hjälpa mig sa att hon fick hålla i dem en längre stund så de kunde somna om. Sacke är i ungefär samma storlek som Sture när det gäller tassar, bringa, har dock bredare nosparti. Kommer inte, om man utgår efter deras storlek, bli en jättekraftig hund. Men jag har egentligen ingen erfarenhet hur deras valpstorlek går att jämnföras med den vuxna.
Dock så stämde det med vår tik och hennes syster. Vår tik var större och blev större. Mina svärföräldrar hämtade en valp i mitten av 90-talet och han var då 12 veckor, en norrbottenspets, precis som vår då 3-åriga norrbottenspetstik. Han var grövre och hade större tassar än henne och han blev en gigantisk hund. Långt över standarden på rasen. Så jag tror att man ändå kan följa den utvecklingen...
Sacke. Han är dock en vackert tecknad hane och skulle formodligen få bra betyg på utställningar.
Men min STORA favorit, skriver så eftersom han är stor; både i huvudform, tassar och bringa är:
Sarek. Han är den verkliga mysiga hanen. Väldigt mild lagt. Busig, men liksom Salva inte den som biter sönder en helt utan han äter, sover, leker en stund, leker på ett mer sansat sätt. Gärna med garnflätorna den yngre dottern gjort åt dem. Han är fortfarande ledarhunden som andra tyr sig till och han söker gärna upp sällskap av andra.
Sarek. Blev tvungen gå och väcka upp honom, för jag hade inget tydligt kort på honom i de senaste korten.
Alva fick tillåtelse att ge dem di, förhoppningsvis blev det sista målet. Hon har inte mycket mjölk kvar och det var cirka 14 timmar sedan förra gången. Så jag hoppas och tror att det var sista gången. Ni ska få en jämnförelse på hur mycket de vuxit, mellan dagens mål och första måltiden.
6 juli 2011
vs.
7 augusti 2011
.
Sussi; hon är en linslus =)
*Mina älsklingar!
En underbar upplevelse att få vara med om. Jag hoppas att jag trots att
barnaskaran minskar, att vi orkar med och det går bra att ha en till kull
om 2-3 år! För jag skulle verkligen inte vilja ha denna upplevelse ogjord.
Jobb! Ja! Men tack vare min underbara familj, så har vi delat på arbetsbördan
och delat upp ansvaret så ingen har behövt ha "allt" ansvar, så har det gått!
Måste säga att min undebara man nog trots allt haft största ansvaret, för han
har stigit upp tidigt på morgonen och haft ut dem. Något som jag aldrig skulle
orka med! Sen har ju vädrets makter också varit med oss. Visst det har varit regndagar, men framförallt sol så vi kunnat ha dem ute mycket, vilket naturligtvis underlättat! Nu ser jag med glädje fram emot att få följa deras uppväxt, förhoppningsvis utställningar och jaktprover!
Men mest av allt, att de som köper dessa, ska trivas med dem som
familjemedlemmar! Det är allra viktigast!
Haha... ni skulle höra nu... hörselkåpor på, tror inte decibelnivån är godkänd... fniss...
7 valpar med ståndskall!!!
De är för rara....
Förhoppningsvis blir de tyst snart och sover en stund!