Välkommen till Järvlundens kennel

"Kärleken till dessa

valpar växer lika fort som de gör "

Avvänjning

Inte lätt... Jag trodde det skulle bli enkelt för tiken att sluta ge di...

men jag tror hon känner sig lite utanför nu eftersom vi "tvingar" henne att hålla sig ifrån att ge valparna di så mycket som möjligt!

De biter henne och hon har stått och gett di sista veckan.
Vi försöker avvänja henne så henne spenor ska gå tillbaka och inte bli

för stora så de river henne när hon återgår till jakt.

Igår lyckades vi hålla det till 3 ggr och en av gångerna "Smög" hon in i

valplådan...lade sig SJÄLV och gav dem... Juvrerna sprängde säkert en

aning och så längtade hon nog efter närheten...

Man minns ju själv när man skulle sluta amma sina barn. Det var inte skönt

de första dagarna, men det gick ändå ganska fort!

Så tiken är tillbaka på sitt normala foder, vi har börjat gå långpromenader igen,

allt för att hjälpa henne.
Sen får hon vara ute med dem när vi utfodrat dem när valparna inte är såå

hungriga, för de jagar hennes spenor i alla fall... "ler"

Men valparna är riktigt duktiga- de bajsar, för det mesta ute när de ätit.
Visst har det hänt det har varit nån "korv" i lådan" men ytterst lite.

Desto mer tidningspapper går det och det är alltid ett täcke i tvättmaskinen

eller tumlaren....För "alla" kissar inte på pappret "ler.
Dock så häftade vi byggplast i botten på valplådan när vi byggde den, så

golvet har inte tagit någon skada. Väldigt smart uttänkt av min käre make.

Känns som hösten kommit direkt. Från att ha varit kvavt och varmt och haft

förmånen att ha valparna ute mycket så blev det regn och kallt!

Första morgonen de kom ut så var det några som riktigt huttrade av frossa.
Nu går det bättre och de bryr sig inte så mycket om regnet.
Men vi har dem ute när de ätit och låter dem springa och busa av sig men

när de börjar stanna av, så tar vi in dem. Dels så har "svidarn" (småknotten)

hittat oss när duggregnet kom. Så "vi" blir uppätna "ler"

Ang. utvecklingen av valparna har det hänt mycket i personligheterna!
Man kan mer och mer se vem som är vad.
Sussi; ja hon är fortfarande den lilla vilda. Men ack så sociala!
Antagligen för att hon fick så pass mycket mer omsorg första veckorna.

Hon och Storme var ju de som verkligen talade om när nånting inte var

som de ville!
Sussi är den mest nyfikne och den som helst av allt vill ur valplådan.

Fast hon är nättast, tror jag hon kommer att ta sig över först.
Antagligen därför, för de andra är små "paltar" fniss...
Tiken har då inte haft brist på råvara...
Detta är med säkerhet en bild på Sussi;

*Sussi. För här står hon så fort man närmar sig, redo att få uppmärksamheten.
Nu är det klart att Sussi flyttar till Sikfors, som ligger mellan Piteå och Älvsbyn.

Den andra tiken;
Salva är en kraftig dam, som vet vad hon vill, hon med.

Men har ett mycket lugnare temperament. Hon vill hellre goas och "pussas"

än bita mig när man mysar med henne. Hon vill däremot inte så gärna vara

med i "fajterna" utan sätter sig hellre på sidan om och ser på.
Jag upplever henne väldigt lik våran tik; Alva som har sitt namn efter.

Blir hon som henne så kommer de i Vilhelmina att få en helt underbar hund!
Här är en "säker" bild på henne;

*Salva. Otroligt go valp som man gärna myser med just för att hon inte

ska bita i allt hela tiden. Utan mer bara njuter av att bli kliad och klappad.
Men sanningsenligt ska sägas; hon har sina ryck hon med och ett rejält

skall.

Men sen bland hanarna har det hänt mycket.
Alla har blivit full fart på och mest fart är det på lurvige Snuffe.

Han har rejäla tassar och är bred över bringan. Lite nättare huvud, men

om man ska bedömma efter tassarna så blir han en kraftig hund.
Men så har han en fantastiskt lurvig tjock päls som kanske lurar ögat

en aning. Han har dock kommit på det där med att ta plats.
En bild på Snuffe, när han gör sina "behov"

*Snuffe, väl koncentrerad på "toaletten"...

Sen på andra plats när det gäller "fart-ligan" är Sture.

Hej och hå... han som var sååå lugn och cool. Han är inte den som säger

nej till bus. Han är dock inte lika grov i tassarna som Snuffe och Sarek

men skiljer inte mycket. Dock är han den som är nättast i ansiktet.

Han är liksom de andra väldigt framåt och när jag ligger i lådan och gosar

med dem så är han gärna en av de första (förutom Sussi då) som är och

pussar och biter mig i ansiktet och örat, tröjan osv...
Hm...får se om jag hittar igen en "säker bild på honom....

*Sture. Kan man känna igen på sin lilla lilla "vita" fyrkant i nosen som

ännu inte blivit svart. Han var bland de lättaste hanarna när vi slutade väga

men nu håller han nog på att vara bland de tyngre. Han tar för sig när

det serveras mat!

Storme, ja han ska till Jokkmokk, hem till "pappa" Acke.
Han har också förändrats från att han var ganska gnällig

som nyfödd och första veckorna till att bara vara en harmonisk

busig kille. Fortfarande talar han om sin vilja men på ett helt annat

sätt. Gillar också att komma och pussas. Jag är ju en som älskar att gossa

med dem och det finns ju inget mysigare än att de kommer upp i ansiktet och

pussar på en.. då känner man deras underbara valplukt!
En bild på Storme;

*Storme. Här har han redan ätit och gått ifrån, men funderar på om han

ändå inte ska äta lite till. Äter fort och är ganska glupsk. Verkar dock som

han har "förstånd" att sluta i tid. Dock har den runda pajskålen blivit

utbytt sedan igår mot ugnsplåten för att det började bli för trångt!

Vi ger de inte längre lika stora potioner var för sig, utan de får äta

tillsammans det de orkar.
För vi insåg efter några dagar att de hade helt olika "magar" och behov.

Sacke; ja?! Han har väl samma fart som de andra. Men han är inte fartigare

utan de andra har bara hunnit ikapp helt enkelt. Däremot så går han oftast undan

och lägger sig för sig själv när han ska sova. Han trivs bäst då.
Han och Sarek.

Även när det regnade ute och de höll på bli trötta och de flesta

började frysa så lade sig Sacke och Sarek bara rakt ner, kröp ihop och sov.

Däremot när de kom in så frös de rejält och stora dottern, som är en pärla när

det gäller att hjälpa mig sa att hon fick hålla i dem en längre stund så de kunde

somna om... Sacke är i ungefär samma storlek som Sture när det gäller tassar, bringa, har dock bredare nosparti.

Kommer inte, om man utgår efter deras stl nu bli en jättekraftig hund. Men jag har

egentligen ingen erfarenhet hur deras valpstorlek går att jämnföras med den vuxna.

Dock så stämde det med vår tik och hennes syster. Vår tik var större och blev större.

Mina svärföräldrar hämtade en valp i mitten av -90talet och han var då 12 veckor,

en norrbottenspets, precis som vår då 3-åriga norrbottenspetstik.

Han var grövre och hade större tassar än henne och han blev en gigantisk hund.

Långt över standarden på rasen.
Så jag tror att man ändå kan följa den utvecklingen...

*Sacke. Han är dock en "vackert" tecknad hane och skulle formodligen

få "bra" betyg på utställningar.

Men min STORA favorit, skriver så eftersom han är stor,

både i huvudform, tassar och bringa är:

Sarek.

Han är den verkliga mysiga hanen. Väldigt mild lagt. Busig, men

liksom Salva inte den som biter sönder en helt utan han äter, sover, leker

en stund, leker på ett mer sansat sätt. Gärna med garnflätorna den yngre

dottern gjort åt dem. Han är fortfarande ledarhunden som andra tyr sig till och

han söker gärna upp sällskap av andra.

*Sarek. Blev tvungen gå och väcka upp honom, för jag

hade inget tydligt kort på honom i de senaste korten.

Jag har hållit på närmare 3 timmar med inlägget, för det är

ett evigt spring till valparna. Hunnit ha ut dem 2 vänder+

en vällingsomgång.

Alva fick tillåtelse att ge dem di, förhoppningsvis blev det

sista målet. Hon har inte mycket mjölk kvar och det var ca

14 timmar sedan förra gången. Så jag hoppas och tror att det

var sista gången.
Ni ska få en jämnförelse på hur mycket de vuxit,

Mellan dagens mål och första måltiden...

*7 augusti 2011

*6 Juli 2011.

Här är Sussi, den sista att födas inte många minuter gammal. Man ser att hon fortfarande är fuktig.

Nu håller det nog på att närma sig 3 kg och när de föddes vägde de ca 350 gr.

Nu kommer en liten kavalkad av bilder.
Utan att jag namnger dem om jag inte är 100% säker vem det är.

*Sussi, hon är en linslus =)

*Snuffe som tuggar rejält på tålmodiga "mor Alvas" öra när hon gav dem

di igår. Den gången hon "smet in" och lade sig...

*Sarek

*Underbara Alva. Inte längre kossa mu mamma...

*Sture

*Sacke som blir uppfostrad av sin mor.

*Storme

*Sacke som somnade bakom min kropp och vaknade till

när jag flyttade på mig.

*Salva nära att somna.

Valparna 7 veckor gamla

Första dagen som ensam "matte" och hur tur kan man ha?!
Solen skiner och jag har kunnat vara ute med dem och busa.
När de sov, så smög jag in och torkade lite golv.

Det närmar sig med slutet av bokningar.
Ev, i morgon kommer ett par från Lycksele och väljer ut sin hane.
Så då var vi bara nere på 2 kvar.

vi har tagit en massa kort i dag/kväll valt ut några.

*Tror jag sitter med Sussi i famnen. Alltså inte lätt, de är så olika

men ändå så lika. Jag måste ha dem alla bredvid mig för att vara helt säker.

*Tiken både fostrar och diar lite samtidigt. Nu gillar hon verkligen att

fostra dem, för det blir jättefort tomt i tissarna och då är de mer intresserad

av att verkligen vara med mamma. Från vänster;

Sture, Snuffe, Sussi långt under, Sacke, Storme, sen ser jag inte ansikterna mer...

*Här sitter framifrån; Sarek,Storme,Sture?! om jag ska lita på svansen,

han knorrar mest. och lilla Sussi längst bak.

*Snuffe tar sig en liten vilopaus

*Storme funderar på om han är nog trött för att gå och sova?!

*Mamma Alva leker och fostrar på samma gång. Rent ut kul och se

dem tillsammans. För Sussi är en tuffing och fast mamma läxar upp henne

ordentligt, så ger hon minsann inte upp för det...
Sture längst fram, Storme, Sussi och på sidan Salva.

*Salva på väg i från mamma och gänget!

*Sussi försöker på alla sätt hoppa upp i knä, men än går det inte

riktigt!

*Sture sitter och mysar i Kurts famn.

*Sarek har en stund i Christinas famn, biter i hennes nya skoltröja...hm...

*Tror det är Storme längst fram och Sture som tittar fram...

*Sussi som gärna vill överta Snuffes plats i min famn.

*Söta Sture hos sin älskling och vise versa!

*Tror även detta är Sture.

*Storme i främre kant och Sarek den bakre mysar hos Erika.

*hm... i morse kom jag på dessa 2, Sture och Salva gnaga på

dörrstoppen och damsugaruttaget på golvet.

*Det är MYCKET bus och vi skojade om det i kväll att när de började

låta och ge ifrån sig ljud som liknade skall, så var det så gulligt.

Nu när alla 7 st sätter igång och leker och skäller så vill man ta på sig

hörselkåporna! Snuffe i fronten.

*Salva och Sacke ligger och gnager på ben.Tror det är Sarek som ligger

i bakgrunden och gör detsamma.

*Salva och storme lekte vilt mellan stolarna.

Dax att blunda för känsliga tittare.

För tiken Alva är mycket mån om att hennes valpar ska få

mat och lära sig jaga så hon gör det och lägger

upp och visar hur det ska gå till. så....

Dessa fem möss hade hon radat upp så fint på em åt dem när de

låg ute och sov. Varje dag hela sommaren har hon fångat dessa

möss. Mängder...

*Nu törs jag inte gissa, för det blir ändå fel... så ni ser...
söta vita älghundsvalpar!

*Från vänster, Sussi, Sacke, och i gulbeige Sture.

Ja, vem kan detta vara?! Sussi! Vem annars?

Nu är det slut på "husfriden" nattetid, för nu tar de sig ur valplådan...

Så nu får de härja fritt i gästrummet, hallen och köket!
Blir intressant att se hur mycket vi hittar där på morgonen och om de

håller sig lugnare?

**********************************************

Så kom då besiktningen

Så kom då dagen, besiktning av alla valparna!
Vi byggde för i bilen med kompostgaller så inga valpar

skulle kunna ta sig fram. Tiken följde med, men satt i baksätet

med mig.

Hos veterinären fick vi ta in dem en och en, för att ha koll så att

inga papper blev fel. Jag hade redan gjort i ordning mapparna så

de var i ordning.

Han var imponerad över att alla valpar var så framåt och sociala.
Vi har ju inget att jämnföra med, men han sa att det brukar vara

en eller två i en kull som är framåt, de övriga brukar vara underdånig
och rädda när de kommer in i hans miljö!
Men ingen av dem var det!

Kanske blir ett problem för de som hämtar valparna, för de är nästan

för trygga, så på våran gård "finns inga faror" eller "gränser"
Annars brukar de ju inte fara så långt ifrån utan hålla sig nära en

när de är lösa, men inte dessa... nej, nej...

Jag fick en känsla av vemod på vägen... imorgon åker första valpen...
Hela tiden känt glädjen över alla som får hämta hem sina familjemedlemmar,

men det kom en sting av sorg... för hur det än är, så är detta den första kullen.

Många timmar, hjärta och omsorg investerad. De har en STOR plats i mitt hjärta!!!

Men ack så mycket lycka! Tiken har fått vara frisk. Valparna föddes, alla överlevde.

Alla valpar friska! Det är bara en stor tacksamhet över att fått uppleva allt detta!

Många besök, jättetrevligt! Och otroligt viktiga för deras sociala utveckling.
Livet är så mycket mer givande när man fysiskt får umgås!

Vi vägde alla valparna igår.
Tyngst var Storme på 6 kg!
Salva och Sture delade andra plats på 5,4 kg

och därefter var Sacke, Sarek och Snuffe på exakt

5,2 kg.
Lilla Sussi, ja hon är ju lilla Sussi 4,6 kg.
Men jag är helt övertygad om att hon kommer att hinna ikapp

när hon kommer i en annan miljö och kan ha mat framme hela tiden.

För hon är så full av energi och äter inte speciellt mycket åt gången.

Sacke och Sture är ännu inte bokade, men jag känner mig ganska lugn,

Är man intresserad och ser dem, så är det inte svårt att bli förälskad!

*Mina älsklingar!

En underbar upplevelse att få vara med om. Jag hoppas att jag trots att

barnaskaran minskar, att vi orkar med och det går bra att ha en till kull

om 2-3 år! För jag skulle verkligen inte vilja ha denna upplevelse ogjord.

Jobb! Ja! Men tack vare min underbara familj, så har vi delat på arbetsbördan

och delat upp ansvaret så ingen har behövt ha "allt" ansvar, så har det gått!

Måste säga att min undebara man nog trots allt haft största ansvaret, för han

har stigit upp tidigt på morgonen och haft ut dem. Något som jag aldrig skulle

orka med! Sen har ju vädrets makter också varit med oss. Visst det har varit regndagar, men framförallt sol så vi kunnat ha dem ute mycket, vilket naturligtvis underlättat! Nu ser jag med glädje fram emot att få följa deras uppväxt, förhoppningsvis utställningar och jaktprover!

Men mest av allt, att de som köper dessa, ska trivas med dem som

familjemedlemmar! Det är allra viktigast!

Haha... ni skulle höra nu... hörselkåpor på, tror inte decibelnivån är godkänd... fniss...
7 valpar med ståndskall!!!
De är för rara....
Förhoppningsvis blir de tyst snart och sover en stund!

Hem